inspirator

Äntligen fick jag ett nytt brev från min mamma och jag blev glad att höra att hon mår bra. Vi har ju som sagt var ingen bra kontakt, men jag försöker på nytt bygga upp en slags kontakt för att hon är ju ändå min mor.

När jag var tvungen att bryta med min mor för ett antal år sedan kändes det väldigt skämmigt och att jag var en mycket elak dotter som gjorde så mot sin mor. Så kan man väl inte göra mot en mor som fött dig? Nä, jag vet men när hon inte ville vara min mor när jag var yngre varför måste jag utan svar ta hand om henne och försöka när allt jag gjorde var att göra mig själv väldigt illa.

Visst alla kan vi hata våra mödrar, men när man hela tiden hamnar i kläm och ens mor inte vill finnas hemma hos oss. Vad har jag gjort för fel var alltid min fråga? Varför älskar inte min mor mig som alla andra gör med sina barn.

Många bitar i mitt liv är väldigt påverkat av just min uppväxt och att då våga släppa in kärlek när men aldrig fick någon när man var lite då är det svårt. Visst mina pappa älskade mig säkert, men det var inget som sas.

Att ha en syster som är några år äldre och fick ha mamma ett längre tag har gjort att vi hamnade på kant med varandra och idag så är den dörren stängd. Så kan du ju inte ha det säger många, men vad kan jag göra?

Ibland måste man göra andra illa för att överleva själv och för min del var ett avbrott med min mor ett måste när inga svar fanns att få. Jag måste gå vidare utan svar och jag stänger dörren för att gå vidare.

Att jag idag försöker hitta en kontakt med min mor är för att hon behöver veta att jag älskar henne trots allt. Att hon själv aldrig vågat lyssna innåt och hitta svaren varför hon inte fungerade ihop med min pappa och varför det var för svårt att vara min mor. Svaren finns där, men ibland är det för svårt att hitta dom när man är rädd.

Jag vill att min mamma ska veta att jag har henne att tacka för att jag är den jag är idag trots resans svåra väg, men just att idag älskar jag livet för jag vågade ta tag i mitt liv och slutade mobba mig själv.

Idag känner jag att kärleken finns även för mig om jag vågar ta emot den och när jag kan hitta lugnet så kommer den att skölja över mig.

Jag kommer alltid älska min mamma, men att vi kommer ha en enkel kontakt för att vi inte ska såra varandra. Hon har haft ett tufft liv det är jag säker på, men hon har inte haft kraften att ta sig ur som jag har gjort.

Att brevväxla med mamma gör att jag kan säga mitt och hon får läsa det i lugn och ro innan hon skriver tillbaka och jag i lugn och ro kan läsa det. Det är en mysig känsla att få ett brev från någon så nära men ändå så långt borta. Jag skulle så gärna vilja veta varför, men jag har accepterat att älska henne för den hon är nu och inte hata henne för allt hon gjorde. Gjort är gjort som hon har sagt även om den förklaringen gör ont så är den så sann.

Hitta ett sätt att älska dina nära och kära, men våga också tala om att nu får det vara nog. Det är inte meningen att vi ska krossa varandra bara pga av att vi är blodsband eller hur?

Så skriv ett brev till din mamma eller kanske till din pappa om du har honom kvar det är ju fars dag snart. Varför inte skriva och tacka för att du får finnas här och nu det är ju i alla fall något bra.

Kram mamma

Trackback-URL för detta inlägg: